Livet är inte lätt

Det går inte en dag utan att jag tänker på min kära ponnie. Han var det bästa jag hade. Men han finns med mig fortfarande. Snart finns han på mina väggar också. Tänk att jag har fått de finaste tavlorna på min lilla. Stora och i tyg. Nu kan jag somna och vakna med honom bredvid mig. Man får väl vara glad för det lilla, trots att allt jag vill är att han ska leva och må bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0